Detta erbjudande viftade jag pojkaktigt bort, på gränsen till lite macho, för jag tyckte min värk och neurosedynskada var obetydlig.
Jag blev ju inte bättre, så några månader och askar Panodil senare stod jag vid entrén till Röda Korsets sjukhus i Stockholm som patient ”X”.

Åkte upp i en hiss med talförmåga till EX-Center info (som FfdN är huvudman för) och FfdN:s kansli. Där välkomnades jag av de flitiga kanslitjejerna Ann, Hanna, Marie och den eminente läkarsekreteraren Peter. Inskrivningen sköttes av EX-Center samordnaren Elve. Efter en kortare genomgång fick jag en nyckel till mitt patientrum, som visade sig vara en hemtrevlig takåslägenhet med kokvrå. Packade upp mina persedlar och studerade det schema som hade skickats till mig.

Mjukstart hos psykologen Elve

Först ut på dagordningen stod samtal med en psykolog. Viken mjukstart, att sitta och mys-pys-prata med en psykolog tänkte jag. Innan min resa till Stockholm hade jag fått fylla i ett formulär med en mängd frågor med hänsyn till mitt handikapp och min värk. Detta formulär höll psykologen och EX-Center samordnaren Elve Wirma i handen när jag stegade in på hennes rum. Vi gick igenom formulä-ret med mina svar på de frågor som ställts. Långsamt gled vi in i ett långt och förtroligt samtal om hela min livssituation. Gripen såväl som euforisk lämnade jag Elve efter närmare två timmars samtal.
Nästa dag började med en rivstart redan klockan åtta på morgonen. Chefsläkaren Peter Köhler betrak-tade mig och min blottade överkropp (håll in magen, håll in magen, uppmanade jag mig själv). Upp-märksamt, begåvat och professionellt undersökte Peter Köhler mig under en jämn ström av relaterade frågor. På några få sekunder hittade han en nerv som låg klämd i vänster armbåge. Innan jag hann dra på mig skjortan, kommenterade chefsläkaren mitt överflöd av ”gula muskler” på magen. Mitt besök hos doktorn resulterade i två remisser (handkirurgen samt magnetröntgenavdelningen på SU/Sahlgrenska i Göteborg) och ett brev till min arbetsgivare angående min arbetssituation. På vägen ut ur rummet lovade jag Peter Köhler att börja motionera för att få bukt med de ”gula musklerna”. Han svarade mig med ett kryptiskt leende.



Arbetsterapi, ordet lät inte direkt lockande. Men det var nästa instans på mitt schema och min färd genom sjukhusets våningar i den talande hissen. De glada arbetsterapeuterna Anita Stockselius och Christina Ragnö tog emot mig med öppna armar. Tillsammans diskuterade vi min arbetsmiljö, arbets-plats, olika arbetsmoment och allt därtill. De bad mig sitta ned vid en dator - så som jag sitter på jobbet eller hemma - och skriva några rader.

Fel!… fel! utropade de båda i en duett. Jag kollade snabbt efter stavfel på skärmen, men fann inga.
-Du sitter helt fel förklarade Christina lugnade. Jag satt med händer och armar hängande och svängan-de i luften, utan att stödja armbågarna mot skrivbordet. En arm väger cirka åtta kilo och belastningen vid nackmuskulaturen blir då 50 kilo sade de till mig. Jag kände riktigt hur nacksmärtan tilltog vid deras förklarning. Med mycket enkla tips och smärre hjälpmedel förvandlade Christina och Anita min fullständigt felaktiga arbetsplats till en ergonomiskt fulländad. Begeistrad och chockerad lämnade jag de entusiasmerade och omtänksamma tjejerna på suterrängplan.

”och så kniiiper vi”

Sjukgymnasten Anna von Essen förbarmade sig sedan över mig. Vi pratade igenom mitt kroppstill-stånd och armarna/leders böjlighet. Sedan förevisade hon olika rörelseschema och tillsammans med mig utarbetade Anna ett passande ”Pausgymnastikprogram” för mina skavanker och värk.
Jag var nu fullproppad med impulser, entusiasms och en lätt träningsvärk spred sig behövligt efter besöket hos sjukgymnasten. Dagen närmade sig sitt slut. Det var nu dags för utskrivning från EX-Center och Röda korsets sjukhus. Tillsammans med personer från alla enheter i EX-Centerteamet hade vi en lyckad avslutande diskussion. Det konstiga var att det kändes som om vi aldrig skiljdes åt. Väl hemma fortsätter handlingsplanen och i bakgrunden hör man alla kloka ord och förnuftiga tips som gavs på EX-Center i Stockholm och även den talande hissen.



Sammanfattningsvis vill jag säga att EX-Center, som drivs i samarbete mellan FfdN och Röda korsets sjukhus, bedriver en unik verksamhet. Denna anpassar sig även för skonsamt neurosedynskadade med förslitningsskador och värk. Jag lämnade EX-Center grundligt omhändertagen av människor med en enorm kunskap om neurosedynskador och multipla extremitetsskador och dess följd konsekvenser. Det hade tagit månader att genomföra samma sak via lokal vårdcentral eller sjukhus med påföljande remisser och väntetider till övriga instanser. På EX-Center finns alla specialister samlade under ett tak. Under endast två koncentrerade dagar genomfördes allt. Besök hos framstående specialistläkare, sam-tal och utredning hos erfaren psykolog, genomgång av arbetsplats förbättringar med skickliga arbetste-rapeuter, individuellt utformat gymnastikprogram av kvalificerad sjukgymnast. Till slut får man en personanpassad helhets lösning för att korrigera och förebygga värken och dess orsaker. Allt detta är utformat personligen tillsammans med dig och till din hjälp har du en exklusiv expertpanel. Vad väntar ni på? Boka en tid!

Patient ”X”